. .
. .
. .
. .
Anslut er gärna till facebook Gruppen VVVIS - Våga Vägra Varg I Sverige
(The One And The only Group) Nummer 1.
https://www.facebook.com/groups/vagavagravarg/
Facebook Gruppen Nollvision Varg arkiv innehåller ett gediget material
från åren 1947 till 2013,där finns mycket information att ta del av beträffande
Varg M.M - Där finns säkert information som kanske skulle ha betydelse i kampen
mot de som återinplanterade vargen,och mot berörda myndigheter - och framförallt
stävja den situation som Norge Sverige Finland nu befinner sig i dagsläget - material
som är absolut värt att undersöka. För att komma med i Nollvision Varg Arkiv kan man
då kontakta de som sitter inom VVVIS (Våga Vägra Varg i Sverige).Värnare och
övriga organisationer som lever i sagornas värd undanbedes.Admins inom
Nollvision Varg Arkiv har bra koll på vilka som befinner sig där.
Stöd gärna också Stella Fonden.
http://hundekipaget.fadderjakt.com/impresspage/en/menu1/home/stellafonden/
Besök gärna även dessa länkar. http://michaelericson.wordpress.com/
http://www.naturskyddetsverige.se/
Längre ned på sidan finns Pdf docs,samt videolänkar.
Längre ned på websidan har ni tillgång till en liten webchat.
För att hålla er ständigt uppdaterad på vad som händer och
sker dagligen i sverige,skall ni definitivt besöka denna sida.
Övriga Facebook Grupper.
Debatt gruppen,Vargens Ja eller Nej,olika grupperingars talan
I Denna Grupp debatterar man på lika vilkor,oavsett tillhörighet.
https://www.facebook.com/groups/580984151937129/
Denna sida uppdateras succesivt.
This page can be translated by
http://translate.google.com/#sv/en/
http://translate.google.com/#sv/da/
http://translate.google.com/#sv/no/
http://translate.google.com/#sv/fi/
. .
. .
NOLL FRILEVANDE VARGAR-NORGE SVERIGE FINLAND TACK.
VARGARNAS LAND. 18/1-2014
Inte heller i år blir det någon licensjakt på varg. Förra årets överklagande av den av Naturvårdsverket beslutade jakten behandlas fortfarande av ett långsamt rättsmaskineri i Stockholms kammarrätt.
Och därför beslutade förvaltningsrätten i Stockholm om inhibition.
Därmed har den udda situationen uppkommit att den rovdjurspolitik som
den lagstiftande församlingen beslutat och som ett statligt verk
tillämpar inte kan verkställas.
Det tycks som att gamla självklara argument mot illegal jakt på rovdjur
nu används mot en statligt organiserad licensjakt på vargen. När
Naturvårdsverket beslutade om en mycket begränsad licensjakt på 30 av
landets närmare 400 vargar konstaterades det att gynnsam bevarandestatus
råder och att stammen är i tillväxt. Inaveln minskar också. De
politiska målen gällande svenska rovdjur är med råge uppfyllda – i
modern tid har det aldrig funnits så många vargar, björnar eller rovdjur
som i dag. Att få, storstadsmänniskor, själva har sett någon varg
springa förbi är alltså inte något beläggför att påstå att djuren är
hotade.
De miljögrupper som givits rätten att överklaga och som allt mer
framstår som Goliat när de vill liknas som David motverkar nu sina egna
syften och mål. Har de inte rätt att överklaga? Jo. Men
organisationernas juridiska aktivism är långtgående. De motsätter sig
inte bara licensjakten utan överklagar vanligen också beslut om
skyddsjakt i enskilda fall.
Det går inte att bygga upp en rovdjurspolitik som saknar förtroende hos
markägare, landsbygdsbor eller jägare. När förtroendet försvann för
rovdjurspolitiken i Finland ökade tjuvjakten markant. Det går inte att
bortse ifrån. Ingen vill ha en situation som i Italien där tjuvjakt är
en del av det praktiska förvaltandet av rovdjuren. Men även beslut om
utsättningar eller flyttningar av rovdjur kräver godkännande från
jakträttsinnehavare och markägare.
Ska jägare i andra sammanhang ta ett större samhällsansvar för
viltolyckor eller vildsvinens utbredning måste också gruppens intressen
beaktas när det gäller rovdjurens framtida utbredning. Det måste
faktiskt vara en politisk fråga – och det är här miljöorganisationerna
håller emot – att fastställa hur stor rovdjurspopulationen ska vara. Det
är nämligen omöjligt att vetenskapligt balansera vargens utbredning
utöver en gynnsam bevarandestatus med de skadeverkningar som drabbar
landsbygdsbor, i form av kostnader för minskande arrenden, känslomässiga
intryck och försvårandet av exempelvis traditionella jaktmetoder eller
fåravel.
Var ska förresten en allt större rovdjursstam rymmas? Stora delar av det
som förenklat kallas Norrland är uteslutet. Redan i dag dödar rovdjur
uppemot 72 000 (!) av samernas tamboskap varje år. (Prop 2012/13:191)
Med hänsyn till att vargar i Värmland som vandrar över riks och
EU-gränsen till Norge där jagas legalt håller inte det alternativet. I
östra Mellan-Sverige är rovdjurstrycket redan stort. Den ytterligare
tillväxt som sker utan jakt – och med tanke på att vargjakt ter sig
uteslutet i vart fall ett första år med en eventuell rödgrön regering –
måste alltså ske i ett mer tätbefolkat södra Sverige.
Artikelns urspr.(http://www.barometern.se/ledare/vargarnas-land%284111872%29.gm)
12 Jan 2014
I dagens nätupplaga av Dn, kan man läsa hur Karin Bojs hyllar Science studie, om våra rovdjur...
Visst, rovdjur är nödvändiga, en toppredator krävs för att hålla ekologisk balans.
Frågan är vad de menar egentligen, på vilket sätt utgör en vargdödad älg en bättre minskning av klövviltet än en som är skjuten av jägarkåren, mitt tips blir här att det är högst osäkert HUR skillnaden ter sig, MEN den måste vara jättestor...
Vidare finns i hennes kioskvältare följande att läsa:
"Aktiva jägare är dock en minoritet i dagens samhälle. Men de har stort inflytande. Både landsbygdsministern och finansministern ingår i deras skara."
Hur man kan kalla 300.000 jaktkortslösare, dessas familjer, släkt och vänner en minoritet är för mig en gåta, ska man haka upp sig på siffror så är det i alla fall många fler än de 191.000 medlemmar som Svenska Naturskyddsföreningen ståtar med, tänk om, tänk rätt...
Vidare:
"Till exempel kan lövträden öka mer än hundrafalt när vargar återkommer till ett område"
Man får anta att Karin Bojs då menar att de problem som rovdjuren åsamkar samhället regleras genom ökade björkbestånd..?
Mer:
"Forskarna ser även positiva effekter för klimatet om rovdjuren håller nere bestånden av betande hjortdjur, så att träden och biomassan ökar. Färre vilda hjortdjur kan också påverka sjukdomssmitta hos både husdjur och människor, till exempel fästingburen Borrelia."
Man ska nog se mer objektivt på saken än vad Karin Bojs gör här, då klövviltet, vare sig Karin gillar det eller inte, utgör en naturresurs, i form av kött, skatteintäkter, rekreation, Vargen ger inget av ovanstående mer än känslomässigt betingade välmåenden hos de som bor längst från naturen...
Slutligen:
"Ofta hävdas i debatten att mänskliga jägare numera har tagit över rovdjurens roll att hålla de vilda växtätarna på en kontrollerad nivå. Men forskarna bakom Sciencestudien ifrågasätter kraftigt det argumentet."
Att den mänskliga inblandningen i viltförvaltningen är bättre för både vilt och människa, är ganska tydligt, då vi som människor kan göra selektiva bedömningar, vi kan välja vilket liv som skall släckas, detta göra genom att studera de viltstammar man har på sina arealer, det kallas för viltvård.
Vargen, den dödar det den kommer över, som den opportunist den ändå är.
Sebastian Wilhelmsson
Hasselfors
(http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-nej-jagare-klarar-inte-vargarnas-jobb/)
-
När satan har allierat sig med djävulen då drabbas
befolkningen av diktatur och mycket varg
I den situation som råder då Statens rovdjurspolitik är
att hjälpa miljörörelsen och näringslivet med att ersätta jakten, jägare,
jakthunden och rennäringen med rovdjur. Då måste alla jägare och andra
naturbrukare tillsammans på alla möjliga sätt hjälpas åt med att skapa en
opinion för att rädda jakten. Naturbrukarna måste ta ställning, visa
civilkurage, argumentera sakligt och agera konsekvent för Nej till frilevande
varg i Sverige för att tillsammans skapa opinion för en helt ny rovdjurspolitik
mot ett gemensamt mål om noll vargar.
Vad varje jägare bör fråga sig då är vad ska vi göra,
hur ska vi kunna vinna opinion för vår sak? Om vi löser alla problem åt staten
med problemvargar, ställer upp och jagar åt staten när det behövs för att lösa
Statens problem med vargarna. Och hjälper Staten med tillfällig licensjakt för
att tillföra nya gener och göra den Svenska vargstammen livskraftig och
värdefull. Kan vi då vinna opinionskriget mot ekosofisekten?
Nej! Jägare
som ställer upp på detta är lurad in i stugan för att bli uppäten. Vargen är
statens vilt, låt staten ta ansvaret för förvaltningen. Låt Staten registrera
sina egna tjänstemän på Länsstyrelserna som vargjägare och se till att staten
själv får lösa licensjakten, skyddsjakterna och skjuta bort problemvargar. Då
får Staten ta konsekvenserna fullt ut för att de lierat sig med miljörörelsen
och verkställer Projekt varg.
Det kommer att bli intressant när staten måste börja
med att argumentera för att jaga varg med helikopter och grovhagel.
Vargkramarna på Länsstyrelserna kommer nämligen till slut tvingas att jaga varg
med hjälp av helikopter, bilar, snöskotrar och med belysning i mörker. Det
smartaste sättet att nå dit och det klokaste sättet att protestera på är att
tala om för Staten att nu får Ni ta fulla ansvaret för rovdjurspolitiken och
begära ersättning vid alla former av jakt på varg. Det får samma konsekvenser
som en bojkott men jägarna är och framstår fortfarande som ansvarstagande i
media och i det allmänna opinionskriget.
Enas om 1 000 kr i timmen i ersättning till alla
jägare!
Jägare med lön arbetar åt Staten och Staten kommer då
också att få ta alla de negativa konsekvenserna som en vargjakt innebär. Kravet
om lön vid vargjakt kommer att skapa uppmärksamhet och opinion till vår fördel.
Det bli också svårt att beskylla jägarkåren för vargproblemen som blir följden
av eventuellt utebliven jakt. För tyvärr är det nog så att det måste bli sämre
innan det kan bli bättre, fler måste drabbas av vargeländet. Låt då
miljörörelsen kriga med Staten under tiden.
En varg springer till skogs med ett barn hängande i
käften! Dvärgbandmasken sprider sig och människor i Sverige börjar insjukna i
blåsmasksjukan! Rabies sprider sig bland människor eller djur! När någon av
dessa senarer inträffar i Sverige, vilket bara är en tidsfråga, då kommer vi
jägare att behöva ta ansvar och städa upp efter en totalt havererad
rovdjurspolitik. Jägarna bör därför se till att ha en politik och
förhållningsätt som håller även i framtiden.
Ett krav om ersättning vid alla former av vargjakt är
därför den bästa vägen. Jag anser nu att jägare måste lämna gnällfasen och gå
över i en åtgärdsfas. Vägra därför att delta i alla former av vargjakt och kräv
en avtalsenlig lön med traktamente och reseersättning och fri jaktutrustning
vid vargjakt eller det betydligt enklare alternativet, ett konsultarvode om 1
000 kr per timme, där allt ingår. När jakthundar anlitas bör ägaren till
jakthunden även ha rätt till ersättning för hunden med 1 000 Kr per uppdrag.
Det finns ingen anledning att jägare skall ha mindre
betalt än andra som arbetar åt Naturvårdsverket med att verkställa
miljörörelsens Projekt varg. Jägare bör ligga på samma ersättningsnivå som andra
som arbetar åt Staten och dess myndigheter med att bygga upp en livskraftig
vargstam i Sverige.
Misstag ger fängelsestraff
Jägare bör också ställa krav på en statlig
jaktledare som blir av med bössorna och som får sitta av fängelsestraffet om
det begås något misstag under vargjakten. En arbetsledare vid varje
Länsstyrelse som har ansvaret för att verkställa rovdjursjakten, anställa
jägare, leda och fördela arbetet. Den statliga jaktledaren skall ikläda sig
fullt arbetsgivaransvar och även stå för erforderlig ansvarsförsäkring. Det
skall också ligga på den statliga jaktledarens ansvar att se till att jägare
som arbetar med förvaltning av Statens vilt, licensjakt, skyddsjakt och även
eftersök på trafikskadat vilt erhåller ersättning för nedlagt arbete.
Att bojkotta eftersök på trafikskadat vilt är ett
beslut som var och en kan ta själv, det är bara för den enskilde jägaren att
inte ställa upp på eftersök överhuvudtaget. Men samma krav på ersättning bör
ställas vid eftersök på trafikskadat vilt och krav på att eftersöken skall
genomföra på ett säkert sätt för jakthunden, när det finns varg i markerna. Ett
gemensamt krav om ett konsultarvode på 1 000 kr i timmen i ersättning vid
eftersök på trafikskadat vilt ger samma effekt som en bojkott av eftersök, men
Staten får själv i stället ta hela ansvaret för uteblivna eftersök.
I den svenska modellen leder vägen till mycket varg
Om vi jägare enas om kravet, då kommer vi också att
tydligt få se sanningen om var jägareförbunden står i frågan. Vilka krav
ställer SJF och JRF upp på och vilka arbetar de för, jägarnas krav om
ersättning eller på Statens krav om gratis arbetskraft vid förvaltning av
rovdjuren?
Dödsdomen mot jakten, jägarna, jakthundarna och
rennäringen kommer inte att kunna påverkas innan vi börjar bete oss som
tänkande människor som känner empati och tar ansvar för varandra och som ENAS
om ett gemensamt mål, där alla naturbrukare slipper vargproblemen.
Enda vägen som leder fram till att få bort vargarna är
samlas runt ett gemensamt mål för att vinna opinionskriget mot ekosofisekten
och det politiska mandatet att expropriera vår landsbygd. Det målet måste vara
noll frilevande vargar till slut. Men tyvärr så omöjliggör egoismen och den
egna plånboken hos en del förtroendevalda personer ett samarbete om de olika
medlen som finns om att säga -Nej till frilevande varg i hela Sverige och
Norge.
Den dagen kommer, när alla naturbrukare får upp ögonen
och inser att de får lida för att våra företrädare inte kunde enas om ett
samarbete där de sa Nej till frilevande varg, var så säker.
Frågan jag ställer just nu, - Kan jägarkåren enas om en
skälig ersättning vid vargjakt? För att låta staten ta skiten för
vargpolitiken? Och för att vinna opinion för vår sak?
Knappast!
För än så länge är det samma egoister som styr och det
är deras personliga vinning som gäller och så länge jägarkåren tillåter att
Staten köper missbruk av förtroendeställning och acceptans för varg av våra
förtroendevalda och att det är den privata ekonomin ibland våra företrädare som
leder vargutvecklingen när de sätter våra organisationers namn under
samhällkontrakten, då blir det inte heller någon förändring.
Egoism och bidragsanpassade vargåsikter premieras
kraftigt av politiker med Statliga bidrag för att styra rovdjursutvecklingen
och för att gynna människor som inte har några moraliska aspekter och som kan
anpassa sina åsikter till det Statliga pengaflödet.
Skattemedel används till att köpa och administrera
folks åsikter i stället för att användas effektivt till trygghetssystemen, till
barn, gamla och sjuka människor.
Staten köper missbruk av förtroendeställning och
acceptans för varg
Om Du är tjänsteman och arbetar hos en
medlemsorganisation och har de rätta vargåsikterna och stöder Regeringens varg-
och rovdjurspolitik får Du bra betalt och Din försörjning tryggad. Det är just
vad vi ser i den Statliga vargkommittén, hur JRF och andra
medlemsorganisationer anpassar sina vargåsikter till Statens vargpolitik.
Naturbrukarnas medlemsorganisationer har satt sina namn under den Statliga
vargkommitténs och regeringens vargpolitik. Vargkommitténs åsikter ligger nu
till grund för att Projekt varg slutligen har röstats igenom i riksdagen.
Staten har för skattemedel köpt en falsk enighet i
vargfrågan av naturbrukarnas medlemsorganisationer LRF, SJF, SSR och JRF som
för pengar accepterar varg. Det har förpassat landsbygdens folk till läktaren
helt utan möjlighet att på verka sin egen utveckling och sin egen vardag på ett
demokratiskt sätt.
Staten har köpt våra företrädares acceptans för varg
och för Projekt varg och hela rovdjurspolitiken och grundlurat oss brukare.
Människor som bor på landsbygden och brukar naturen har blivit helt överkörda.
Det skapar en känsla av maktlöshet, en vrede och det
splittrar Sverige och det kommer att slå tillbaka på de som missbrukat sin
ställning för egen vinnings skull. Det är en helt ny tid då människor får
mycket mer informerade via nätet och sanningarna och sveket om vargens olagliga
inplantering och om vargpolitikens dolda agenda, det går inte att stoppa på
lite längre sikt.
Slutet på den Svenska modellen?
För några år sedan, i TV-programmet Josefsson avslöjas
det att det var endast tre personer i Sverige som bestämde Svenska folkets
löner. Det var då varande LOs ordförande Stig Malm, sittande finansminister
Kjell-Olof Feldt och då varande arbetsgivarföreningens Per Gyllenhammar som
hade hemliga möten bakom ryggen på alla fackens medlemmar och gjorde upp vilken
lön alla löntagare i Sverige skulle ha.
Korrupta fackföreningar används för att kontrollera
löntagare, minska deras löneutveckling och levnadsstandard. Denna korruption
och Statliga styrning av medborgares fackföreningar kallar politiker
lönebildning enligt den Svenska modellen. Det är exakt på samma sätt och samma
styrning av naturbrukarnas utveckling som sker.
Jakten, jägarna, jakthundarna, rennäringen och
landsbygden håller på att avvecklas med hjälp av rovdjurspolitik enligt exakt
samma principer.
Alliansregeringen köper acceptans för varg med hjälp av
bidrag till jägarna, samernas och markägarnas medlemsorganisationer, SJF, JRF
LRF och SSR, som välvilligt låter förleda sig.
Den Svenska modellen, eller den Svenska korruptionen
som jag kallar den, där Staten styr naturbrukarnas medlemsorganisationer med
bindande samhällskontrakt, villkorade bidrag, statlig vargkommitté med
gemensamma vargåsikter om att Sverige skall bygga upp en livskraftig vargstam
med gynnsam bevarandestatus.
Maktmissbruket, förräderiet och bedrägeriet som alla
markägare och naturbrukare drabbats av driver utvecklingen mot mer och mer
varg. Rovdjursutvecklingen handlar dock inte bara om miljörörelsens dolda
agenda att med hjälp av rovdjur avveckla jakten, jägaren, jakthundarna och
rennäringen. Rovdjurpolitiken handlar också om att näringslivet godkänner att
rovdjuren tar över landsbygden därför att det även passar deras intresse för
att kunna köpa upp våra fjäll, skogar och vår skärgård, för att kunna
exploatera mark, skog, malm, vatten- och vindkraft.
Ett exempel:
Om rovdjurspolitiken slår ut rennäringen finns det inte längre några större
hinder för att exploatera de fjällnära skogarna, vattenkraften, vindkraften och
malmen i norra halvan av Sverige.
Man kan lugnt påstå att det är satans avtal med
djävulen som naturbrukarna drabbats av när ekosofisekten och näringslivet har
allierat sig för att expropriera markanvändningen på landsbygden. Även om de
har helt olika mål.
Det är alltså den Svenska modellen och ett maktmissbruk
för att expropriera vår markanvändning som naturbrukarna drabbats av och det är
en demokratifråga och inte en jakt- eller vargfråga. Det handlar om
rättsprinciper, demokratiska spelregler och myndighetsutövning. Den Svenska
modellen där Staten styr och där även ledningarna tillsätts politiskt inom
medbogarnas medlemsorganisationer är helt oacceptabel i en demokrati.
En liten vargjakt i vinter är bara ytterligare ett
falskt spel för att Alliansregeringen vill visa sig regeringsduglig för att de
skall kunna vinna nästa val och behålla makten. OCH FÖR ATT ÖKA ACCEPTANSEN FÖR
VARG I SVERIGE. Vargstammen kommer trots vargjakt i vinter att öka många år
framöver.
När skall vi få leva under demokratiska principer i Sverige?
Med fria och oberoende fackföreningar och medlemsorganisationer?
Tror verkligen ledande politiker för diktaturen Sverige att den Svenska modellen med diktatoriska makt- och styrmedel och nyttiga idioter kan vara bestående? När så många diktaturer fallit? När folket - oavsett försök till censur av olika omfattning - får tillgång till mer och mer information om hur diktaturer med sin härskarteknik styr medborgarna?
Folket som drabbas på landsbygden av falsk konsensus för varg som upplever den värsta krisen någonsin på grund av rovdjurpolitik, de kommer att kräva en förändring. Människor som brinner för rättvisa och sanning kommer att ta kontrollen över sina egna liv på det ena eller andra sättet.
Vi får hoppas att det blir via en demokratisk process och att det är slutet på den Svenska modellen vi nu ser. Att sanningen och verkligheten tvingar Sverige att ta steg i riktning mot ett demokratiskt samhälle. Svenska folkets medlemsorganisationer måste bli fria och helt oberoende ifrån Staten. Så att vi slipper leva med att Staten med diktatoriska styrmedel härskar över folket och tar makten över våra liv och vår egendom.
DogDick
Vargkrig
Publicerat: 01/08/2014 Postat i: Funderingar kring lägerelden.(http://michaelericson.wordpress.com/ )
Rovdjursdebatten. Ett sandlådekrig. Men ett allvarligt sådant. Det allvarliga är att inte foten sattes ner för flera år sedan. Men medan vargstammen nu växer i takt med motsättningarna låter man nu i stället extremistorganisationer vara med och styra. Ju mer jag funderar på det, desto mer absurt blir det att en förening som Svenska Rovdjursföreningen överhuvudtaget blir påtänkt när det kommer till att skapa en ny rovdjurspolitik. SRF är inget annat än en ren intresseförening och tillför ingenting. Som om Svenska Amazonklubben skulle vara med och besluta i trafikfrågor.
Som jag skrivit tidigare har jag inga förhoppningar om några genombrott i rovdjurspolitiken, trots att rovdjurspropositionen röstades igenom tidigare i vintras. Det enda som hänt är att tonen hårdnat. Polariseringen ökat. Striderna vid vargkrigets front har blossat upp.
En sida har allt att vinna. Den andra har inget att förlora, men har heller inget konkret att vinna på en seger. Det finns knappast ens någon form av ära att kriga om.
Hur menar jag nu? Jo, lant-och fäbodbrukare, djurhållare, fårfarmare, hund-katt-och hästägare, ryttare, motionärer, svamp-och bärplockare, jägare och glesbygdsbor i allmänhet har mycket att vinna på en kraftigt minskad vargpopulation och ett mer balanserat rovdjurstryck. Till och med vargen själv torde vinna på det. Genetiskt. Om man nu väljer att tro på den ”sanningen”, att den svenska vargen skulle lida av inavelsdepression.
Men den andra sidan? Som vill ha 1500 vargar eller fler? Vad kan de vinna på att Sverige hyser 1500 vargar? Vad blir bättre av det? Vad får de offra, försaka, för att nå målet? Ingenting…Det är skrämmande. En rovdjursfanatisk falang, till stor del boende i storstäder, som dessutom ser en det som en självklar rätt att vara med och bestämma och som ofta kräver en mångdubbling av våra rovdjursstammar, på sina håll redan störst i världen. Tusentals vargar vill man ha. Enbart för sitt höga nöjes skull.
Det pratas om vargjakt redan i vinter, och rovdjursromantikerna tjuter ut sitt missnöje. Mikael Karlsson lovar att EU-kommissionen stoppar jakten. Och allvarligt talat är det väl skit samma. Att skjuta 30 vargar i en kommande eventuell licensjakt ändrar inget. Inte heller de §28-skjutningar som ägt rum den senaste tiden ändrar speciellt mycket. Kvar blir i bästa fall ett skadat husdjur som till slut klarar livhanken. Nå, man kanske har förebyggt ett antal kommande angrepp. Men det kommer nya vargar. Nya angrepp.
Det bästa för vargen själv är givetvis om folk får freda sina djur. Allt annat vore vansinne.
Projekt varg uppnås efter 39 år
SNF-chef köpte djurparksvargar
I praktiken är det verkställandet av en plan som gjordes upp för 39 år sedan i Projekt varg. Mannen bakom projektet är miljöprofilen Mats Segnestam, som då jobbade som verkställande direktör för Svenska Naturskyddsföreningens kansli (SNF). Han köpte vargar från djurparker för att få en svensk vargstam.
Mats Segnestam var under lång tid chef för Svenska Naturskyddsföreningen. Därefter var han miljöchef på Sida i 20 år. Han deltog i startandet av European Environmental Bureau.
Mats Segnestam har varit programchef i IUCN, World Conservation Union.
Han har också varit rådgivare till WWF International (Världsnaturfonden) samt ordförande för Miljögruppen under OECD:s Biståndskommitté (DAC).
Mats Segnestam är hedersdoktor vid Uppsala universitet och har fått en rad utmärkelser inom miljöområdet.
Ingenjören bakom Vargprojektet
Nu
går det att lägga till en titel – ingenjören bakom det svenska
vargprojektet, som kommer att kosta Sverige åtskilliga miljarder och ge
stora politiska slitningar med vargdrabbade på landsbygden.
Den 5-6 september 1973 hölls ett seminarium i Stockholm med en internationell samling av vargexperter. Det var den första internationella konferensen för att få starka vargstammar i olika länder.
Mats Segnestam, som då var verkställande direktör i Naturskyddsföreningens stab, redogjorde utförligt för hur Sverige skulle få en vargstam med hjälp av Projekt varg.
Upprätta en genbank
Upplägget
till projektet kom från Naturskyddsföreningen. En arbetsgrupp bildades.
Där ingick bland andra Världsnaturfonden (WWF), Naturhistoriska museet
och skogsforskare.
Det första och viktigaste, enligt Mats Segnestam, var att i samarbete med djurparker upprätta en genbank med hjälp av djurparksvargar.
Då handlade om ett 20-tal vargar i djurparker som skulle stå för ”den skandinaviska vargrasen”. Men dessa vargar härstammade alla från två vilda syskonpar.
Redan 1973 fanns farhågor om inavelsproblem för vargarna.
Avtal med djurparker
–
På grund av risken för inavel måste uppfödningsprojektet utföras
omsorgsfullt i enlighet med en utarbetad plan och under kontrollerade
former, förklarade i Mats Segnestam i sin engelskspråkiga rapport till
seminariet.
– Ett av målen i Projekt varg är att tillförsäkra tillgång till avelsmaterial med hjälp av avtal med berörda djurparker och med hjälp av inköp av vargar. För närvarande äger SNF två vargar och hoppas kunna skaffa ytterligare två, avslöjade SNF-chefen vid konferensen.
Han redogjorde även för att det i september 1973 fanns tio djurparker som var beredda att delta projektet.
Bland andra Skansen stod beredda med två vargar av rätt ras i ett nybyggt varghägn.
Skåne djurpark i ledande roll
–
Skåne djurpark kommer att ha en ledande roll med byggandet av fem hägn,
ett av dem är väldigt stort, förklarade Mats Segnestam.
Redan 1973 konstaterade han att chanserna var mycket små att bygga en vargstam på naturlig invandring till Sverige från Ryssland och Finland.
Ett alternativ som diskuterades var att plantera ut vargar, som först lärt sig att jaga av föräldrapar i stora hägn.
PR-kampanj för varg
Men att introducera varg i Sverige krävde först och främst påverkan av opinionen.
– Olyckligtvis tror många i Skandinavien fortfarande att vargar är farliga, en attityd som kan spåras tillbaka till våra förfäder, konstaterade Mats Segnestam.
Därpå presenterade han en rad åtgärder för varg-PR.
Det handlade bland annat om vargmotiv av konstnären Gunnar Brusewitz på vykort.
Segnestam förklarade också att djurparker skulle marknadsföra vargarna och att en speciell barnbok skulle skildra vargarnas situation och vargarnas roll i ekosystemet.
Allt det här har genomförts på senare år. Skolböcker med positiva budskap om varg med hjälp av bidrag från Naturvårdsverket är bara ett exempel.
Hjälp från svenska media
Även media har spelat en viktig roll för att marknadsföra vargens comeback i Sverige.
– Massmedia i Sverige är mycket samarbetsvilliga och har visat stor förståelse för konceptet med att rädda vargstammen, tyckte Segnestam redan för 39 år sedan.
Det första steget i arbetet med Projekt varg blev att anställa en person på SNF för en tidsbegränsad projektanställning.
Den personen skulle syssla med allt det praktiska, till exempel att förhandla fram kontrakt med djurparker.
Nära kontakt med Naturvårdsverket
–
Vi kommer också att ha mycket nära kontakt med Naturvårdsverket. Här är
det mycket uppmuntrande att notera att det finns en uttalad vilja att
satsa på forskning och undersökningar beträffande rovdjur i Sverige.
Projekt varg kommer givetvis att koordineras med dessa aktiviteter,
skrev Mats Segnestam.
Första året för Projekt varg beräknades kosta SNF cirka 80 000 kronor i dåtidens penningvärde.
Fortsättningsvis räknade Segnestam med en årlig kostnad på 25 000 kronor.
– Dessa kostnader täcker endast etablerandet av en genbank och PR-åtgärderna. Sedan tillkommer finansieringen av storskaliga investeringar som WWF måste stå för.
Arbetslöshetsbidrag till Vargprojektet
–
En del av detta kommer regeringen att stå för med hjälp av bidrag för
arbetsmarknadsåtgärder. SNF kommer att bidra med en speciell
rovdjursfond som avsatts, förklarade SNF-chefen.
– Från första början har vi fått positivt gensvar både från olika institutioner och även i form av fint samarbeta med organisationer och myndigheter som ansvarar för viltvård, avslutade Mats Segnestam.
För att förstå samtiden är det bra att läsa lite historia.
En 39 år gammal nyhet
Dagens pressmeddelande från Naturvårdsverket om ryska djurparksvalpar är egentligen en 39 år gammal nyhet.
Projekt varg har uppnåtts – nu med fullskalig uppbackning och mångmiljonrullning från regeringen och Naturvårdsverket.
Det här visar på en mycket viktig lärdom – enträgen vinner.
Den etablerade aktör som envist och målmedvetet jobbar med en klar strategi har goda utsikter att lyckas – oavsett hur vansinnigt och kostsamt projektet än visar sig vara.
Ladda för krishantering
Att
ansvariga politiker envist vägrar att se till att det görs en riktig
konsekvensutredning av den förda vargpolitiken bäddar för att det här
kan sluta mycket illa.
Efterspelet av den dödliga vargattacken mot en djurskötare i Kolmårdens djurpark är bara en förövning av den krishantering som fler ansvariga aktörer bör ladda för.
Naturskyddsföreningens naiva syn på naturen
När jag ser hur Naturskyddsföreningen uppfattar vår värld, kan jag förstå hur Galileo Galilei kände sig, då han övertygad om den heliocentriska världsbilden, ställdes inför inkvisitionen och dömdes till husarrest för resten av sitt liv.
Samma blinda fanatism som drev det katolska prästerskapet, verkar
återfinnas hos Naturskyddsföreningen. Jag ser hos föreningen en naiv
världsbild, som jag kunde kalla för en homocentrisk ideologi.
Även om
vi tror att människan är den kraft som bestämmer hur evolutionen ska
fortskrida, kommer vår vistelse på jorden att bli kort och obetydlig.
Det behövs bara en farsot eller en meteorit för att naturen ska ha visat
vem som styr och ställer.
Blir det inte en farsot eller en
meteorit, kommer människan själv att stå för sin undergång. Oavsett
slutresultatet, kommer naturen att leva vidare. Den kommer att utvecklas
och nya djur- och växtarter kommer att dyka upp medan gamla dör ut. Hur
människan än förstör naturen, kan naturen inte gå under, den ändrar
bara form.
Vad betyder existensberättigande?
Naturskyddsföreningen
tar i rapporten från Projekt varg upp frågan om arternas
existensberättigande. Gäller detta påstående endast rovdjur, eller avser
föreningen även människor, övriga däggdjur, insekter, fiskar, fåglar
och växter?
Vem bevakar att rätten utövas i enlighet med våra ”mänskliga” rättsprinciper på hela floran och faunan?
För
att förstå vansinnet i uttrycket, måste man dela upp ordet i existens
och rätt (berättigande). Enligt svensk rätt kan bärare av rättsligen
skyddade och erkända intressen bara ges åt rättssubjekt.
Att en art
inom floran eller faunan skulle ha rättsförmåga och kunna kallas för
rättssubjekt, verkar såväl juridiskt som logiskt orimligt. Att
Naturskyddsföreningen eller människan ställer sig ovanför naturen och
beviljar rätter eller inskränkningar åt djur och växter är naivt och
homocentriskt.
Vi kan skydda naturen, men vår verksamhet kan bara
påverka rättssubjektens relation till naturen. Vi kan inte befalla
vargar att respektera ”skyddade djurarter”.
Naturen avgör
Rätt
till existens finns inte heller i naturen utan den enes död är den
andres bröd. Utan denna enkla regel finns det varken natur eller liv.
Såsom
alla djur, äter vi växter, fiskar och andra djur för att överleva. Vi
försvarar vår föda med samma ”existensberättigande” som vargen gör det.
På
slutet kommer naturen och evolutionen att avgöra vem som avgår med
segern och förmodligen kommer såväl människan som vargen att försvinna
och nya arter tar över.
Vad vi gjort för vargens existens har ingen betydelse för naturens framtid.
Vargen för naturen eller naturen för människan?
Det
verkar som om Naturskyddsföreningen inte vill ha varg i Sverige därför
att naturen behöver vargar, utan för att den urbana människan ska få
tillgång till nya trygga äventyr.
Man vill ut i naturen för att på
ett tryggt avstånd få lyssna till vargarnas ylande. Man kräver spänning i
motsats till det urbana livets tristess. Naturen med sina vargar ska
finnas för att människan skall få nya leksaker då ett vanligt zoo inte
räcker till.
Att ställa till grymheter då man föder/fångar vilda
djur för att sedan ge dessa leksaker till vargar i hägn och eventuellt
kunna beskåda en levande jakt på dessa, visar hur snedvriden och makaber
Naturskyddsföreningens bild av existensberättigande trots allt är.
Vad kan Naturskyddsföreningen om vargen?
Jag fastnade för några påståenden.
• Ekosystemens regleringsmekanismer verkar Naturskyddsföreningen inte
förstå. Är det människan som ska bestämma vilka regleringsmekanismer
som ska gälla?
Trots att föreningen påstår motsatsen, vet vi att
vargen inte väljer de svagaste bytesdjuren, utan valet är slumpmässigt
och sjukdomar hos bytesdjuren påverkas inte av vargen. Däremot stressas
bytesdjuren av vargbeståndet och bytesdjurens fysiska kondition är
bättre.
Ekosystemet reglerar djurarter på flera olika sätt, varav de
stora rovdjurens inverkan är relativt liten. Försvinner insekterna,
försvinner allt det liv vi känner idag.
Naturskyddsföreningen bör också uppdatera sin information om erfarenheterna från Isle Royal.
• Varför har vargen utrotats? SNF anser att utrotningen beror på att
vargen konkurrerar om samma byte med människan. Detta stämmer till en
viss del. En viktig faktor, som ökar människans ovilja mot vargen är att
vargen är ett rovdjur som dödar långt mer än den behöver.
Detta är en egenskap, som inte återfinns hos så många djurarter.
• Dödar vargen människor? Naturskyddsföreningen försöker bevisa, att
de flesta attacker med dödlig utgång förorsakats av rabiessmittade
vargar. SNF glömmer att en rabiessmittad varg alltid blir utestängd ur
flocken, den rör sig alltid ensam.
Den akuta fasen av rabies tar
bara från några dagar till en vecka och eftersom en rabiessmittad varg
inte kan svälja något, blir ett offer för rabiessmittade vargar aldrig
ens delvis uppätet.
De vargar, som härjade i Finland under slutet av
1800-talet levde i flock och dödade barn under en period på flera år,
något som inte kan stämma med rabies.
Människan är precis som alla
andra djur ett möjligt bytesdjur för vargar och människan fyller alla de
krav vargar har på sitt byte. Orsaken till att vargarna inte tidigare
har hotat människan beror på vargarna intelligens. De hade lärt sig att
vara rädda för människan, men nu gör vi allt för att vi ska bli
intressanta bytesdjur.
• Återinförsel av vilda vargar så att man vänjer tama vargar med
vilda djur är nära nog en hopplös ekvation. Den kan endast lösas om man
blandat in tillräckligt med hund i vargarna.
En normal varg skapar
ett revir som den noga bevakar. Endast den egna flocken kan leva tryggt
inom detta revir och även då yngre vargar blir utstötta ur flocken,
måste de lämna reviret.
Tillräckligt med hundblod kan påverka
revirbeteendet så att avelsprogrammet lyckas och därför har djurparker
med flera vargar sällan rena vargstammar.
• Naturskyddsföreningen hänvisar till vargforskaren Erik Zimen, som
påstår att man mycket väl kan ha varg i anslutning till tätbebyggda
områden. Vad föreningen inte tar upp är, att den italienska vargen inte
är samma varg, som finns i Sverige.
Den italienska vargen är
betydligt mindre och den livnär sig på avfall. Problemen med den
italienska vargen är trots allt stora och framför allt lider stammen av
att det sker korsningar med vilda hundar.
• Hela Europa kämpar med en växande vargpopulation. Enbart i Frankrike dödar vargarna hundratals får och flera fårvaktarhundar varje vecka. Alltså, långt flera djur dödas än vargarna kan konsumera.
• Mäkta okunskap om naturen visar Naturskyddsföreningen genom att
påstå att vargen underlättar björnars möjlighet att skaffa föda under
vintertid.
Veterligen ligger alla björnar i ide hela vintern! Att
över huvud taget tala om vargens måltidsrester är missvisande. Vargen
dödar mångfaldigt fler djur än den äter.
• Att försöka skydda tamdjur från vargen med stängselkonstruktioner
hjälper bara en kort tid. Nötkreatur drivs ofta i panik genom att bara
få vittring av varg.
En panikslagen hjord nötkreatur fäller de
flesta stängsel då de försöker fly. När kor, tjurar och kvigor en gång
blivit drivna på flykt av vargar, är de värdelösa som nötkreatur även om
de inte mister livet.
Alla bevarande organisationer och politikerna som idag förespråkar varg lever fortfarande kvar i 1970-talets drömmar.
Kaj Granlund, Finland
Henry Svonni, Sverige
S.M Somsri Lundin, Thailand
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
Detta är väldigt talande på vad vargen är kapabel till - jag tror inte på nåt sätt att vargen är mer annorlunda idag än den var då - Och det är just detta som samerna,ständigt påpekar att dom är rädd för,föreställ er en familj som har en hjord på 500 renar som ett exempel,och är deras enda inkomst - dom har säkert belånat sig till diverse material och utrustning,för att kunna underlätta sitt arbete - och sen helt plötsligt kommer 1 par vargar och huserar om lite - kanske denna familj förlorar sin enda inkomst,tack vare att renarna inte återfinns,skrämda till flykt.Kvar återstår eventuella lån - Kan ni sätta in er i denna familjs situation ??
Vargen förstör mångas levnads förhållanden,inte endast bara i renbetesland,utan även på landsbygden.............................
. .
. .
. .
. .
Från år 2012
. .
. .
Vargen – stor smittbärare
Stefan Eriksson från Njurunda, vilken är Medelpads ende representant i styrelsen för Jägareförbundet i vår region, Mitt Norrland, är oroad över tankegångar på att hämta varg från Ryssland, Baltikum eller andra länder för att sätta ut dem i svensk natur.
– Vargar från andra länder kan vara stora smittspridare. Vargar kan bära på smittsamma sjukdomar som inte syns på dem, och snabbt skulle de kunna sprida smitta bland andra djur och som även kan drabba människor, säger Stefan Eriksson.
Aldrig diskuterats öppet
Han är brydd över att faran med att inplantera smitt- bärande vargar aldrig har diskuteras öppet i vårt land. Såväl regeringen som Naturvårdsverket har vid flera tillfällen fört fram tankar på att sätta in vargar från andra länder i Sverige.
– Hur vet man att det inte är vargar som för in sjukdomssmitta i Sverige? Vargen kan vara en stor smittbärare utan att de själva är sjuka. Man ser inte på ytan om de bär på smitta eftersom djuren själva inte är sjuka. Därför ser jag det som en stor fara att inplantera varg från andra länder i vår natur, säger Stefan Eriksson.
I vårt land har man stor rädsla för att mårdhunden ska spridas. Beslut har tagits om att jägare i Västerbotten och Norrbotten får skjuta de mårdhundar som kommit in till Sverige österifrån.
– Mårdhunden är ett rovdjur som inte hör hemma i vårt land.
Men den stora faran med mårdhunden är att den är en stor smittbärare av olika sjukdomar.
Rabies och dvärgbandmask är vad mårdhunden bland annat kan sprida och det är viktigt att folk får veta vilka risker det finns ifall mårdhunden får etableras i vårt land, säger Stefan Eriksson. Men samma fara ser han med främmande vargar som fraktas till Sverige.
– Frågan om vargen som smittbärare måste diskuteras och debatteras noga innan beslut kan fattas om att inplantera varg från andra länder i vårt land. Jag vill inte uppleva att vi tar in vargar som vi sedan märker sprider sjukdomar hos andra djur och skapar stora problem i vår natur. Här har myndigheter ett stort ansvar, säger Stefan Eriksson.
Stefan säger, att han ofta diskuterar fara, problem och sjukdomar för djurlivet i vårt land. Han ingår nämligen som Västernorrlands representant i Nationella Kustrådet, som har i uppdrag av Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, att hålla koll på djurlivet i kustlandskapen.
– Vår uppgift är att samla in uppgifter, tips och observationer om allt som rör jakt i samtliga kust- och länsföreningar i Sverige. De uppgifter vi får in ska rapporteras till SVA, säger Stefan Eriksson.
Bland annat samlar man in uppgifter om säl och sjöfågel. Men i stort sett alla djur rör sig i kustlandskapen.
– Det är inte bara säl- och fågeljakt vi diskuterar och bevakar.
Klövvilt och rovdjur rör sig också i vid kusten. Vi ska hålla koll på sjukdomar, skador och även se efter om vissa arter har minskat i antal. Bland annat har vi under senare år märkt att ejdern gått neråt i Sverige, berättar Stefan Eriksson.
. .
. .
. .
. .
Douglas Pimlott was a highly respected biologist who is, unfortunately, long dead. He was also, unfortunately an early spokesman for the harmlessness of wolves, based largely on the studies of C. D. Clark of wolves in France. Here Pimlott, unfortunately, erred. However, he was supported then by several other biologists in North America and the "harmless wolf myth" became established. I do not doubt that the IUCN wolf specialist group supported re-introductions where ever possible. And, as you are well aware, there were those which, legal or illegal, set out to introduce wolves wherever. One needs to shine more light on that process! There is no doubt that timber companies favor wolves, but I am told they are currently missing the revenues in Sweden they used to collect from moose hunters!
Very best regards,
Valerius Geist, PhD
Professor Emeritus of Environmental Science
. .
Interesting! A well-orchestrated campaign indeed. It will fail in the long run as wolves will be wolves and will act like wolves be they in settled landscape or wilderness. They will always go where the food is, they will destroy dogs - especially hunting dog out with their owners after moose or grouse. And they will severely cut the moose population. |In Bri
tish Columbia, almost exactly twice the area of Sweden, hunters kill about 8,000 moose a year, while our 10,000 wolves kill about 100,000 moose and the 16,000 bears another 32,000+. So, there is great competition for hunting licenses and many hunters go without. That's where you are heading.
Very best regards,
Valerius Geist, PhD
Professor Emeritus of Environmental Science
. .
Dear Mr.Lundin
From the appended document it is evident to me that the goal of Swedish authorities to integrate wolves into inhabited landscapes, which are used for grazing and are also closely cropped of their wildlife and thus well-utilized, is a pipe-dream void of science or historical scholarship, which, on top of all the damage done to peoples interests condemns the wolf in the long-term to genetic extinction as it will become, slowly but surely, a feral dog. If I can put it gently, I see here a bureaucratic effort to turn a romantic version of wolves, utterly void of scholarship, into reality. To these bureaucrats the earth is flat, the sun revolves around the Earth and Little red Riding Hood was dead wrong.
Very best regards,
Valerius Geist, PhD
Professor Emeritus of Environmental Science
. .
. .
. .
. .
. .
SOME INFORMATION FOR PEOPLE IN AREAS WHERE
WOLVES HAVE BECOME COMMON
Valerius Geist, Professor Emeritus of Environmental Science, the University of Calgary
On November the 8th, 2005, a 22-year-old third-year geological engineering student at the University of Waterloo by the name of Kenton Joel Carnegie, was killed by four wolves at Points North Landing, Wollaston Lake area, in northern Saskatchewan. This case is unique in that it is the first direct human fatality from a wolf attack in North America in recent times. There have been people bitten by rabid wolves and killed, but such kills “do not count” as it is the rabies virus, not the wolf-bite that killed.
Fresh snow allowed accurate track reading. Mr. Carnegie was by himself when he was approached by the wolves from behind. He fell three times before failing to rise. There have been other attacks in Canada, historical and recent. Mr. Fred Desjarlais was recently attacked and wounded by a wolf in Northern Saskatchewan. There are also unreported recent attacks by wolves in Saskatchewan, one of which I was informed on in some detail. A local rancher was attacked by three wolves while deer hunting. He killed two.
We are aware that the four wolves in question had been observed and photographed by others, and that Mr. Carnegie was aware of this. Unfortunately, neither he nor those who discussed the matter with him, as reported on by the Saskatoon Star phoenix of Nov. 14th 2005, were aware that tame and inquisitive wolves are a signal of danger. Consequently, the first requirement is that the general public, but especially out-doors-men be informed that when they see tame, inquisitive wolves, that they get out of there quick, but without undue haste, while being prepared to defend themselves. Running away invites an attack.
Why are tame and inquisitive wolves a sign of danger?
When wolves are well-fed, they are – extremely – shy, and avoid humans. In my days in the northern wilderness I have seen wolves panic repeatedly when they crossed my track or got my scent. We have other observations indicating that wolves are normally very cautious. However, when wolves run out of their preferred prey, they begin to explore alternative prey. They do so very cautiously, and over an extended time period. This exploration for an alternative food is manifest in wolves becoming – increasingly - tame and inquisitive. My neighbors, my wife and I have had experiences in recent years with one wolf pack which ran out of prey and shifted its attention onto farms and suburbs. I have been investigated three times in the open by wolves, the same wolves threatened my wife twice, once on our door step, the same wolves attacked and killed neighbor dogs, followed riders and “nibbled at” and killed livestock. They explored my neighbor’s dairy cows by docking tails, slashing ears and cutting hocks. Other Vancouver Island wolves went on to explore humans by licked, nipping and tearing clothing (in a camp site on Vargas Island near Tofino) weeks before attacking and severely wounding a camper, Scott Lavigne, July 2nd, 2000. He was saved from the attack by fellow campers Jim Beatty, Vancouver Sun pp. A1-2, July 5th 2000). The bottom line is, when wolves appear tame, stare at you and follow you they are investigating you - and it’s quite likely with lunch in mind.
A confounding factor is refuse about human habitations. Wolves drawn by hunger due to declining natural prey to human habitations, inevitably, run into garbage and refuse. Feeding on such can become a habit which leads to the habituation of wolves to people. Such wolves may not be particularly hungry when they extend their exploration of alternative foods to humans. Two wolves killed after the attack on the camper on Vargas Island were full of deer fawns. This suggests that habituated wolves my attack without being hungry. The bottom line: tame and inquisitive wolves are dangerous no matter how they became tame and inquisitive.
The argument, that there is little danger from wolves because they have rarely attacked humans in North America, is fallacious. There are very good reasons why wolves in North America, as opposed to Europe, have attacked people rarely. In the past decades we have experienced in North America a unique situation: we had a recovery of wildlife. Few North Americans are aware today that a century ago North America’s wildlife was largely decimated and that it took a lot of effort to bring wildlife back. This restoration of North America’s wildlife, and thus this continent’s biodiversity, is probably the greatest environmental success story of the 20th Century. Such a recovery begins with an increase in herbivores. It is followed after a lag-time by an increase in predators. While predators are scarce, and herbivores are abundant, wolves are well fed. Consequently they are very large in body size, but also very shy of people. We expect to see then no tame or inquisitive wolves. Wolves are seen rarely under such conditions, fostering the romantic image of wolves so prevalent in North America today. However, when herbivore numbers decline while wolf numbers rise, we expect wolves to disperse and begin exploring for new prey. That’s when tame, inquisitive wolves appear.
How do we know?
Firstly, because wolves have been raised by scientists in captivity, we have developed a detailed understanding about how wolves explore novelty. This information is discussed by colleagues in my profession. I am an ethologist, that is, a student of animal behavior. In my profession becoming acquainted with how animals habituate is essential to surviving field work with tame animals unscathed. Secondly, I have had personal experiences with a wolf pack that settled about our house on Vancouver Island for four years, ran out of prey and gravitated to farms and suburbs. I wrote down the experiences of my neighbors, my wife and myself as these wolves were, for the first time to my knowledge, not acting like recent North American wolves. Rather, they acted as if they were Russian wolves. I penned a letter on this to Erich Klinghammer of Wolf Park, Illinois, a veteran wolf biologist; the letter was published by the Virgina Wildlifer (May 2003 issue pp. 39-43). Thirdly, I am editing a book on Russian wolves written by a linguist, Will Graves, who worked as translator in Moscow for the US armed forces. The Russian experience delineates with considerable precision when wolves become dangerous. Fourthly, the book by Heptner et al. on the Mammals of the USSR has now been translated in to English by the Smithsonian Institute, and is consequently available in English. Read the section on wolves! Ironically, the experience of the Russians is similar to that of American pioneers as recorded in some detail by Stanley P. Young (1946. The Wolf in North American History. Idaho: Caxton). That wolves can pose a lethal threat is, therefore, not a Red Riding hood Fairytale.
One cannot defend the current romantic notions about harmless, friendly, cuddly wolves! It is necessary that the public be informed that there exists a large amount of experience and information to the contrary. And the public should know the signs of danger before heading into the wilds. And tame, inquisitive wolves are one such sign!
Unfortunately, that’s not all one should be aware of when doing outdoor activities in areas with increasing wolf populations. Expanding wolf populations will, invariably, begin to overlap regions in which small predators carry rabies. Consequently, it becomes likely that some wolves become infected with rabies. Such wolves are highly dangerous, not only because in their mental derangement they become exceedingly aggressive inflicting deep, multiple bite wounds, but also because the bite of a rabid wolf is lethal – unless treated quickly. Anyone bitten by a rabid wolf needs to get to a hospital very quickly for treatment. In the past lethal control of wolf populations was the response to rabid wolves in Canada. However, that’s after the fact! How to deal with this potential problem before the fact is the crux of the matter. Not going out alone, carrying arms and a cell phone may be part of the answer.
And here is a third concern without a simple solution. As indicated earlier, as a landscape is re-colonized by wildlife, herbivores are followed with some lag by carnivores, which in turn are followed after a longer delay by the pathogens and parasites. Some of these require both, herbivores and carnivores, to complete their life cycle. If we generate dense wolf populations then it is inevitable that such lethal diseases as Hydatid disease become established. This disease is based on a tiny tape worm (Echinococcus granulosus) which lives in the gut of canids –wolves, domestic dogs, coyotes - in great multitudes. It produces tiny eggs which are passed out in large volume in the feces of infected canids. Normally these tiny eggs spread out on forage consumed by deer, elk, moose etc. Once ingested the eggs develop into big cysts in the lung, liver or brain of the infected herbivore. Each cyst contains huge numbers of tiny tape-worm heads. The disease kills the host outright or makes it susceptible to predation. When it’s lungs or liver are consumed by wolves, dogs or coyotes, cysts included, the tiny tapeworms are freed, attach themselves to the gut, and grow and produce eggs, closing the cycle.
Humans pick up the disease from the fur of infected wolves, dogs or coyotes they handle, or from the feces they disturb. Wolf scat can be contaminated with millions upon millions of tiny tape worm eggs. These eggs, like fine dust, can become readily air born and landing on hands and mouth. The larvae move into major capillary beds – liver, lung, brain – where they develop into large cysts full of tiny tape worm heads. These cysts can kill infected persons unless they are removed surgically. It consequently behooves us (a) to insure that this disease does not become wide spread, and (b) that hunters and guided know that wolf scats and coyote scats should never be touched or kicked. Therefore, do not touch or kick wolf feces – on principle! Avoid it and do not disturb. (c) In areas with Echinococcus skinning of wolves and coyotes must be done with grate care using gloves and masks! (d) Never feed the offal from deer, elk and moose to domestic dogs! If the gut of the domestic dog is filled with Echinococcus tape worms, then the house and yard in which the dog lives will become infected with the deadly tape worm eggs. These can then develop into big cysts in humans using said habitation. Ranches are especially endangered.
There are still other diseases which will spread with “completion of the ecosystem”. We face a potential public health problem
. .
. .
The first Wolf specialist group Meeting in sweden Stockholm 1973.pdf Size : 1680.357 Kb Type : pdf |
|
Bernkonventionen - på franska från 1979.pdf Size : 3270.882 Kb Type : pdf |
|
Rapport från projekt varg snf juni1976.pdf Size : 2469.289 Kb Type : pdf |
|
Regeringsbeslut - Uppdrag om bevarande av genetiskt viktig varg - 2012..pdf Size : 121.357 Kb Type : pdf |
|
Röstina Beslut avslag skyddsjakt varg - 2012-11-29.pdf Size : 37.765 Kb Type : pdf |
|
Ansökan om skyddsjakt efter varg inom Tåssåsens sameby 2011-03-21 - gällande G 82-10 samt G 103-10.pdf Size : 285.634 Kb Type : pdf |
|
Uppdrag från Naturvårdsverket 2010-07-21 åt SLU Grimsö (Leverantör 1).pdf Size : 377.953 Kb Type : pdf |
|
NV 12446 11 Sv Jägareförbundet påskrivet.pdf Size : 2059.695 Kb Type : pdf |
|
LST Örebro Län Protokoll 2013-01-18.pdf Size : 1573.335 Kb Type : pdf |
|
Anders Bjärvall 445 1693 PB.pdf Size : 139.646 Kb Type : pdf |
|
Är det sant att Åke sandström sa att Harry Fredriksson är en rättshaverist.pdf Size : 1878.854 Kb Type : pdf |
|
Delredovisning vargutsättning beslutad slutlig NV SJV 2012-01-19.pdf Size : 264.15 Kb Type : pdf |
|
SNV Beslut Sirges sameby - 2002-10-29.pdf Size : 161.835 Kb Type : pdf |
|
GENETISK FÖRSTÄRKNING AV SKANDINAVISK VARG RAPPORT TILL NV 4 feb 09.pdf Size : 1071.572 Kb Type : pdf |
|
Remissvar förslag till nationell förvaltningsplan för varg (Nv-05385-11) 2012 - R.Burman.pdf Size : 171.407 Kb Type : pdf |
|
Miljödepartementet Skr. 200405103.pdf Size : 881.207 Kb Type : pdf |
|
. .
. .
Intresanta länkar.
http://www.vargfakta.se/nyheter/valerius-geist-glommer-inte-kenton-carnegie/
http://www.idahoforwildlife.com/Website%20articles/Dr%20Geist/When%20ignorance%20is%20bliss.html
http://tomremington.com/tag/dr-valerius-geist/
http://www.lobowatch.org/adminclient/WolfFacts4/go
https://www.google.co.th/?gws_rd=cr&ei=aLTUUv_HLaSpiAewy4HQBA#q=urn-nbn-se-kb-digark-2436128
. .
. .
http://www.jaktojagare.se/
http://www.jaktojagare.se/webbradio/inte-journalistiska-fragor
http://www.jaktojagare.se/aktuellt/lrf-kritik-mot-stoppad-vargjakt
http://www.jaktojagare.se/notiser/licensjakten-pa-varg-stoppad
http://www.jaktojagare.se/snf-basen-och-maktens-arrogans
http://www.jaktojagare.se/webbradio/finnstovare-dodad-av-varg
http://www.jaktojagare.se/notiser/varg-med-svar-skabb-skjuten
http://www.jaktojagare.se/aktuellt/varg-skjuten-i-haveroreviret
http://www.jaktojagare.se/aktuellt/bade-lo-och-varg-i-norra-skane
http://www.jaktojagare.se/kronika/projekt-varg-infor-oppen-rida
http://www.jaktojagare.se/kronika/snf-chef-kopte-djurparksvargar
http://www.jaktojagare.se/en-slump-havdar-ekots-reporter
http://www.jaktojagare.se/forskare-sagar-dn-kronika
Äldre artiklar.
http://www.jaktojagare.se/narmare-70-vargvalpar-kan-ha-fotts
http://www.jaktojagare.se/glesbygd-storstad
http://www.jaktojagare.se/22-arig-student-dodad-av-varg
http://www.jaktojagare.se/jaktfientlig-s-politiker-vill-plantera-ut-40-vargar
http://www.jaktojagare.se/ministern-som-tror-pa-pinglor
http://www.jaktojagare.se/vargen-en-ekologisk-katastrof
http://www.jaktojagare.se/vargpropaganda-i-skolorna
http://www.jaktojagare.se/jordbruksministern-oppnar-for-utplantering-av-varg
http://www.jaktojagare.se/kristdemokraterna-vill-plantera-in-varg
http://www.jaktojagare.se/forsta-rattegangen-mot-en-jagare-som-dodat-varg-for-att-radda-hund
http://www.jaktojagare.se/nar-foddes-vargkramarna
http://www.jaktojagare.se/oviss-framtid-i-algskogen
http://www.jaktojagare.se/vi-har-varnat-for-ogenomtankta-rovdjursbeslut
http://www.jaktojagare.se/vargmoten-om-illegal-utsattning
http://www.jaktojagare.se/krav-pa-nollvision-efter-vargmote-i-gallo
http://www.jaktojagare.se/vargflock-anfoll-mitt-inne-i-bebyggelsen
http://www.jaktojagare.se/sprider-vargen-farlig-smitta
http://www.jaktojagare.se/riksdagsfraga-om-illegal-utsattning-av-varg
http://www.jaktojagare.se/bjallror-pa-hundar-och-lapptyg-vid-hagar-inget-skydd-mot-varg
. .
Här har ni då möjligheter till att rösta.
.
Här har ni möjligheter till att chatta och tycka till om olika saker,angående Sveriges vargproblematik.
. Här har ni många intressanta videos att titta på.
.
. .
.
. . .
. . Blygsamma bidrag lämnas till följande konto.
Sm.Lundin Swedbank 8368-3 904 604 743 8 | . .
. .
. . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . .
.
. . .
. . |